Satan i gatan! Minglat runt som en vilsen missil i landets näst största stad. Trevligt folk som tydligen känner en när gemenskap med oss som har en lite bredare dialekt. Plötsligt så tycker jag om mitt hälsingemål!
Träffade en hälsing i förskingringen på tåget. Kändes rätt ok att snacka bort några timmar och känna att man närmade sig rätt sida Dalälven och hemmets lugna lunk. Nu lär det dröja innan man reser söderöver igen. Krångligt att få det hela att stämma med tåg. Tre byten liksom bara för att hitta det billigast möjliga alternativet.
Har en längtan att kasta mig ut i skogen. Fälla träd! Hur det nu kan komma sig. Kanske någon sorts överlevnads instinkt. Vill ha värme nästa vinter med. Höra spraket från kaminerna, kakelugnen och vedspisen. Något djupt primitivt rotat i det ljudet. Läste en notis av en norsk vedeldningsguru för ett tag sedan. Det ultimata enligt honom var bland ved. Björk som ger ordentligt med värme. Tall som är intensiv och gran som ger det mysiga spraket.
Saknar ljuden hemma där. Min fru. Hunden och kattorna. Skall bli intressant att se vem som hoppar högst när man kliver in genom dörren. Eftersom kära frun möter upp så har hon hoppat klart redan på järnvägsstationen. Sedan tror jag att hunden blir så glad att han rusar runt ett antal lyckorusvarv innan han landar i tillvaron. Borta bra men hemma är liksom kanonläget. Kanske är det nyttigt att resa bort en stund bara för att känna den här längtan tillbaka.
Intressant var det också att se ordningsvakter i dagligt arbete. Hemma ser man dom mest kvällstid inne heller utanför något nöjes hak. Detta dagliga arbetet består tydligen av att avvisa tiggare och andra bettlare från resande och ätande människor. Två och två med runt 2 till 300 meters mellanrum. Det lustiga när man analyserade det var att första paret föste bort några. I mellanrummet mellan patrullerna mobiliserade sig tiggarna och har någon minut på sig att tigga hejvilt innan nästa patrull. Lite mer försigkomna här nere. Skramla med muggen framför ansiktet på resande och ätande människor. Det har jag inte sett hemma än. Fast uteserveringarna har inte öppnat ännu! Så man får väl se.
Sällan har Gävle känts så välkomnande som denna dag. Andas in den luft som känns som hemma. Känner doften från kafferosteriet. Nu återstår en kort stund på ett X-tåg. Kommer att sitta och le hela vägen. Igenkännande åt de miljöer som passerar. Inser ännu en gång att jag är nog banne mig en lantlolla som trivs bäst i den invanda hemmamiljön.
