Natt!
Februari kopplar greppet en gång till. Minus 14 på termometern. Redan nu kan man skönja mars månad. Ligger där och lurar. Löftesrik men lömsk. Den sista riktiga vintermånaden. Sen kommer april med sin dagsmeja och kyliga nätter. Ishalka och slask. Om vartannat. Man kan liksom andas ut. Gjort det igen. Övervintrat.
Sitter här och sköljer ner helgens närmare 100 mil bakom ratten. Drar mig tillminnes turnéerna upp till Gällivare! Vad skulle man dit och göra? Spela så klart. Men varför. Sprätt köra 87,3 mil. Ja! Vi mätte från bro till bro. Inget ont om Gällivare sommartid förutom myggen och torsdagar. Kan ha ändrat sig fast jag tvivlar. Gällivare en torsdags kväll är lika välfyllt som ett garage i Blattnicksele en måndag morgon. Kolla gärna upp www.blattnicksele.se för att se ett norrländskt samhälle i sin prakt.
Låter jag ironisk. Det är jag banne mig inte. Jag älskar den här sidan av Dalälven. Minns den gången när jag tog bilen. Mådde som en soptipp. Tillsammans med Dylan, Young och en Snider på hög volym drog jag längst Indalsälven. Lät livet sakta återvända. Utan dessa blånande skogar skulle jag nog inte överleva. För en kort stund förstod jag Vildhussen. Hans idé lär vara förra århundrades största practical joke. Flytta en älvfåra. Göra ett delta och ta bort en sjö. Här snackar vi om storverk. Rekreation.
Indalsälvens fåra är enorm. För den som inte gjort det. Ta en biltur från Sundsvall upp till Bispgården. Ströva omkring i Döda fallet. Försök förstå vad denna man åstadkom genom att gräva lite fel!!! Själv har man problem med att dränera bort vattenpölar!
Stå på scen var det ju. Utsätta sig för grupptryck av den högre skolan. Efterfester! Jo! Det var skitkul. Men en dag så är det stopp. Man behöver ett break. Tvärnit liksom. Systemet. Inte bara mitt eget. Utan hela jävla alltet rasar igenom. N er i ett stort hål. Det tar tid att ta sig upp. Vaknar upp på sjukhuset. Totalt utbränd, förvirrad. Ett antal år med packa upp, packa ner, efterfester, brudar, familj. Allt är ett virrvarr. Vart fan bor jag. Jagas av drömmar om mitt eget liv. Hela tiden slutar det med att jag har en lägenhet någonstans. tar tid att återvända.
Pressad under arbetsförmedling, försäkringskassa och mig själv tar jag tag i saker. Minns en spelning som jag motvilligt tackar ja till under denna period. Slutar med att jag tar CD,n med egna låtar och mimar till den. Har svårt att förlåta mig själv för det. Folk ska ha valuta för underhållningen dom betalar för. Arrangören är lyrisk. Vill boka mig igen. Jag säger: –Du har mitt nummer! Ring! Hem! Sova! Ångest!
Nytt sammanbrott. EKG! Hela systemet streckar. Fan! Jag har ju inte fyllt 50 än. Är jag slut som människa. Det tar tid. Bränd i alla ändar.
Piller, piller, piller. Läkaren rekommenderar det ena lyckoruset efter det andra. Konsekvent tackar jag nej. Vem fan vill bli ett gapande, lallande kolli. Inte jag! Drog järnet tillsammans med ovan nämnda tre. En sväng genom mellannorrland. Hälsingland, Medelpad, Ångermanland en avstickar in i Jämtland. Sakta vaknar man Like a rolling stone. Inser att här är jag. Parkerar bilen!
Hemma igen. Skogspromenader morgon och kväll. Vattenytan är nära. Andas. Förmedlingen ringer. Arbetsintervju. Skeptisk! 200 ansökningar avslagna. Får jobbet. Lyckorus. Investerar i mig själv. Tar undanstoppade gager och handlar kläder. Ryck upp dig för fan. Förklarar ingenting egentligen. Tror att jag brände mig på myten, efterfesterna och brudarna.
Börjar om., Promenaderna fortsätter. Mår som en uppsvälld döende kossa. AF jublar förmodligen. Har placerat en till. Jag är en fajter och jag glömmer aldrig mina motståndare. Kom igen!! Ni har fått Ert underlag så det knakar om det.
Man är lurad som en hora! Ursäkta uttrycket. Kom liksom farande. Tänk om man kunde lura systemet. Näste heller möjligen nästnästa kanske kan. Ge fan i grottekvarnen. Störta systemet. Bygga jordkojor. Återgå till ursprunget. Odla grödor. Lära sig lagra dom. Ta ett vilt bär det behövs. Ge fan i Gällivare och arrangörer som ber dig åka hit och dit. Bojkotta AF, FK och alla jävla förkortningar. Bara vara. Leva för dagen.
Där är jag nu. En dag i taget. Nytt band. Nytt sound. Fast jobb, Gift. Underbar fru. Fast giftig. Snart 60. Med andra ord utbytbar mot två 30 åringar. In ser att världen behöver mig. Arbetsförmedlingen ger jag fan i. Kör min buss. Spelar med mina kamrater och väntar på pension.
Efter allt detta och lite till. Life is what it is!
