Vaken! Borde tammefan inte vara det!
Jobbade till 04.00 i morse. Strax efter klockan åtta började Dylan gny här hemma. Dylan är alltså husets hund. Uppkallad efter just denna husgud. Försökte ignorera honom i det längsta. Vad händer. Jo! telefonen ringer. Förbannar mig själv att jag inte lär mig att det finns en avstängningsfunktion på dessa. Fast då säger en röst. Det kan ju vara något viktigt. Hur fan klarade vi oss utan dessa små tingestar förr?
Tekniken anfaller från alla jävla håll. Förmodligen var mänsklighetens största misstag att uppfinna elen. Sen försvann dygnet i den mening den hade. Ljust dygnet runt.
Man har då suttit bakom ratten hela helgen. Naturligtvis ringer telefonen. Fest! Kan du komma. Slår aldrig fel. Funkar liksom inte! Min doktor frågade hur det var med alkoholen. Svarade att du vet vilket arbete jag har. Dum obefogad fråga. Man får liksom planera in sin drängfylla. Den årliga! Salongsberusningen kan man ta till lite oftare. Nån pilsner ett par glas vin etc.
Tipsade en god vän om Magnus Linds På konditori. Blev en stor framgång under avdelningen musiktips. Känns kul att tipsa om något som folk inte hört och om dom sedan gillar det och i sin tur sprider det vidare så är det ännu bättre. Tyckar att just Magnus platta Tecken och spår behöver mer uppmärksamhet än den fått.
Roar mig så här på morgonen i min ilska och förlorade sömn med att läsa bloggar. Blir några som man tittar till. Min Ocoole vän i Los, Täppas och Ulf Lundell. Tre från varandra fristående skribenter. Fast ändå kan jag finna en röd tråd som tilltalar mig.
Igår var det alla hjärtans dag. Dessutom filmpremiär. Har snackats nog om den filmen. Undrar i min stillhet hur mycket omsättningen stiger hos blomsterhandlare och konditorier denna dag.
Dylan har nu börjat skälla hejvilt här utanför. Tror att han fått vittring på de rådjur som har sin vandringsled i närheten. Möjligen kan det vara en räv som kilar förbi. Åter tystnad.
Dags att ramla ner på kudden igen. Krama den hårt och försöka hitta herr Blund igen.
