Plötsligt så slog det mig. det är helt enkelt därför jag inte har slagit igenom. Fast inom sinom tid lär jag bli trendig som fan. En alldeles vanlig typ med villa, båt och bil. Inte en tatuering på hela kroppen. Inte är jag bög heller. Så inte konstigt att man misslyckats i pop svängen. Man hade kunnat gjort det lätt för sig. Gjort en svensk kopia av Boy George och kallat sig Grabb Lasse. Lite plysch och fläder. Lukta på tvättmedel och gjort några skandaler. Succén hade vart ett faktum .
Nu valde jag inte den vägen utan den hårda. Den med ständig uppförsbacke, bakhalt och motvind. Därför gläds jag åt det lilla. Den där lilla solstrålen som kittlar mig att gå vidare. Den där känslan av att nu är det kanske något på gång. Vindarna vänder och motlutet kanske blir en nedförsbacke.
Snön har rasat av träden. Naturen börjar sakta, mycket sakta vakna. Inget Karin Boye läge ännu. Men tids nog. Tids nog. Det skall väl jävlas. Vädret då en bit in i maj innan det hela stabiliserar sig. Vårbruket får liksom vänta.
Dags att ge sig ut på en promenad med Dylan. Liksom gå på jakt efter den där stora hiten. Den otatuerade ickebögens sökande liksom. Så vem vet. Den kanske finns där borta bakom nästa kurva och bara väntar!!
