Det svänger utav helvete! Temperaturen alltså. Igår några plusgrader idag minus elva.
Känns som om man jobbar jämt. Samtidigt så väntar på våren, miljonvinsten, friheten och allt annat som just nu känns ouppnåeligt.
Hur det än är och hur motsträvigt det än känns så måste man ha en inkomst. Förmodligen är det ett sätt att hålla pöbeln i schack. Frihet är tydligen något väldigt farligt. Om alla skulle kliva ur den vanliga mallen. Ge fan i studielån, amorteringar och allt annat som lockar. Bara glida omkring så där som Jack Kerouac och hans polare. Fixa en sovplats här och en bit mat där. Låter väldigt anarkistiskt så här 2015. Tanken känns god och samhällsstörtande.
Apropå jobb. Tretton timmars ramtid! Är det klokt det? Förmodligen måste man titta historiskt på det. Har liksom den teorin att det i princip alltid har varit lätt att få folk till chaufförsyrken. Invaggad i tron att man glider omkring hela dagarna. Sedan att folket inte behöver kollektivtrafiken mitt på dagen är en annan sak. Då tänjer man ut och lägger schemat inom en tretton timmars ram. Halleluja. Sedan undrar man varför det i princip inte finns några yngre chaufförer. Ring mig jag har svaret.
Blåstickens timme är här. Sitter och njuter av morgonkaffet innan man skall ut på vägarna. Nånstans mellan 35 och 40 mil denna dag. Med uppehåll och social närvaro. Slänga käft med en och annan. En del är inte så talföra. Instängda bakom stora hörlurar, mössa och hängande byxarsel. Kallades Gällivarehäng en gång i tiden.
Vart tog hippien vägen? Runda brillor, kvasiintellektuell, parkas, näbbstövlar. Dog hippien ut under senare delen av 70-talet. Finns kvarlevor. Har sett några. Attributen är borta men själva livsstilen finns liksom kvar. Även en och annan punkare åker buss. Dom ser liksom farliga ut. Men är innerst inne snälla sökande små medborgare. Förmodligen lika misstänka som alla frihetssökare i alla tider har varit och kommer att förbli.
