tisdag 21 oktober 2014

Tack för alla gratulationer!

Börjar med att tacka alla dom som uppmärksammat att jag blev äldre igår. Lite överväldigad över mängden. Så ingen glömd nu när jag tackar alla här. Den enda fördelen att bli äldre nu är ju att det blir närmare till statsanställning. Pension heter det mer vardagligt. Om den nu finns kvar när det är dags. Man har ju ändrat och fixat där så man vet inte riktigt hur det ser ut. Men det känns fortfarande avlägset. Så det får man ta tag i när det blir aktuellt.

En jämn gråskala över Castillot. Ogillar det eftersom det ställer till en massa i min planering. Allt blir liksom eftersatt. Fast snart så är det ju sommar igen. Heller hur! Vi ska bara frysa, skotta lite snö och orera över vädret några månader. Fast det är ju nu vi ska tänka på de där underbara sommardagarna då man gick ner till älven för att ta ett dopp eller två. Minnas hur svalkan omfamnade och värmen sedan torkade bort allt det blöta från kroppen. Vara tanken gör att det känns mindre grått här utanför.

Lyckan är fullkomlig efter husets sista investering. En luftvärmepump. Varför har man inte skaffat en sån tidigare. Svaret är att dom varit för dyra. Nu har priserna ramlat ner till en human nivå. Här på Castillot innebär det att värmen finns i huset. Dygnet runt! Ingen stress med att hoppa upp på morgonen och elda samt dito kvällsgöromål. Elda det gör man ändå. Sedan sköter denna apparat om fördelningen av värmen. Snacka om lyx. OK! Det är en viss bekvämlighets faktor också. Men varför ska man inte vara bekväm. Tycker det är lyx att vakna och kliva upp när huset håller en temperatur runt 20 grader. Det dygnet runt. Jag menar här har man en gång i tiden. I och för sig under de första åren klivit upp i sju graders värme. Det vet ju alla att det är kylskåps temperatur. Då har man nära till vedspisen och går man dessutom barfota så vaknar man fort också.

När man ändå är inne på bekvämligheter så tänker man tillbaka och jämför med dagsläget. Som liten parvel släpade man sig upp på söndagsmorgnarna. Släpade sig till en tidningshög. DN och SvD. Lastade sin ranson och gav sig ut bland villor och hyreshus. Allt för att tjäna någon liten krona. Efter några månader så viste man vart stamkunderna fanns. De andra var chansningar som gick hem ibland och gav några ören till. Dessa söndagsmorgnar gav också en insyn i hur livet tedde sig för vissa. Ibland möttes man av skrik och svordomar redan när man klev in i trapphuset. När dessa ljud eskalerade så hoppade man över den dörren och tog nästa. Ifall grannen till dessa ljud öppnade så tittade den oftast på den dörr där ljuden kom ifrån. Kände förmodligen någon sorts empati till den lille parveln som släpade runt på tidningar och sympatihandlade en DN. Tror nog att detta fenomen finns kvar. Kanske har det hårdnat än mer. Fast det var inget man tänkte på då. Utan det var att få tomt i tidningshögen. Redovisa och få sina förvärvade pengar.

Inkomsten då. Oftast så gick den till ett biobesök. Matiné hette det på söndagseftermiddag. Oftast med dagens mått mätt någon B, C eller D film. Fast i en liten parvels värld med några askar Tuttifrutti i näven så var lyckan ändå fullkomlig. Man undrar om någon utsätter sig för detta idag. Heller ens tänker tanken. Nu var det inte bara dagstidningar på söndagen utan man sprang också kring och sålde jultidningar. I dag läser nog de flesta sin söndagstidning på nätet. Chattandes haranger av kvädes ord till sina närmaste runt bordet. Jultidningar säljs via sociala medier. Vart tog umgänget vägen? Nu är internet och alla möjligheter inte endast av ondo. Utan här finns möjligheter ut över det vanliga om man sköter det rätt. Så dagens fundering är när en liten parvel kommer gående med tidningar av något slag och ringer på våran dörr. Tror att man skulle bli både överraskad och nostalgiskt glad då.

Allt kom av sig!

  Allt kom av sig! I flera dagar har man kunnat promenare och sett hur våren gjort framsteg. Så vaknar man och drar upp persiennen. Ser det ...