tisdag 9 september 2014

Andjakt

Ännu en dag med denna förkylning out of hell. Känns som om jag håller på att slå Törnrosa gamla sömnrekord på 100 år. Vaknar till känner sig hyfsad i fem minuter sedan börjar man svettas och näsan kliar. Så den där morgonstunden som man njöt av. Den med ett par mackor och några koppar kaffe. Visst kaffet smakar bättre och bättre och mackorna känns fortfarande något smaklösa. OK! Går säkert att lägga på lite piripiri, vitlök heller något annat som retar smaklökarna till bristningsgränsen.

Apropå bristningsgräns i smaklöshet så har i dessa dagar resande i politik just passerat resande i religion. Något som retar mig till snudd på vansinne. Politik och religion är något man väljer själv. Inte något som man skall bli påpackad. När man sedan läser att den fackförening som ska vara politiskt obunden låter oss medlemmar betala för att man skall ut på röstfiske. Känns det ännu mer bitskt. Skulle inte ha reagerat som jag gör om detta pågått alla år innan just valåret. Heller om dom börjat låt oss säga 20 september detta år och lobbat för det stora röda partiet. För att citera Mikael Wiehe “Där dom själva sitter överst och har makten i sin hand”

Sedan är det ju så att ingen vill ta på sig något ansvar för vem som gjort vad. Utan här skyller man hejvilt på varandra. Vanliga in repade svar är “Känner jag inte till, Det får vi titta på, Hade jag ingen aning om, Intressant det du påstår” Man blir så inåt helvete trött på alltihop! Inte konstigt när det är en stor löfteskomedi pågår. En sista liten fundering är att man undrar hur mycket detta valfjäsk kostar oss skattebetalare??

I söndags var det andjakt här på Castillot. Fågeljägare från när och fjärran kom med sina mycket vackra jaktlabradorer. Vår hund reagerade med ett till att börja med muntert skall. När hela styrkan försvann ut i skogen utan att presentera sig så blev han rent ut sagt förbannad. Det hela slutade med att han fick gå in och varva ner sig. Fullt förståeligt. Inte varje dag det passerar ett tjugotal hundar här inte. Sedan började det att smälla i omgivningen. Under ett par timmar så rådde stor aktivitet. Sedan kom återtåget. Vår hund reagerade inte ens på det. Ett gäng jägare med änder hängandes runt ena axeln och geväret på den andra. Mycket blöta hundar som apporterat dessa änder. Tog ett snack med jaktledaren som var lite besviken på att änderna ändrat sin flyktväg. Då kunde jag inte hålla mig utan sa som det var: Att jag tränat dom hela sommarn på att flyga åt fel håll! En stunds alvarlig blick sedan ett skratt. Verkar som han inte trodde mig!

Allt kom av sig!

  Allt kom av sig! I flera dagar har man kunnat promenare och sett hur våren gjort framsteg. Så vaknar man och drar upp persiennen. Ser det ...