Känner mig som om jag lever i symbios med mina kuddar. I morse (läs för en stund sen) vägrade dom nästan släppa taget om mig. Nu har karln varit ute och rumlat om tänker ni. Men så är det inte. Han har jobbat natt. En sak är säker. Höstmörkret har kommit för att snart återgå till vintermörker. Liksom årstidscirkel här uppe i norr. Så nu sitter man här. Inmundigar stora muggar med kaffe för att vakna till liv och göra ett litet kvällspass. Serviceyrken är liksom lite eljest. Spelar inte någon roll vilket man tittar på. Arbetstiderna är något udda och de oväntade incidenserna minst lika udda.
Kuddarna skriker åt mig från övervåningen. Ungefär som sirener lockar dom med vacker sång. Får hela tiden stålsätta mig för att inte falla för frestelsen att lägga mig ner igen. Hämtar en mugg kaffe till. Försöker erinra mig om något ovanligt hänt under helgens nattkörning. Det ända jag kommer på är höstdimma och en yngre tjejs kommentar.
- Jahaja! Och du är nykter i kväll?
Man undrar hur hon tänkte där? En busschaufför som transporterar en bunt människor som gjort nöjeslivet denna kväll. Är han nykter? Väldigt skum fråga.
Nu börjar i alla fall kaffet verka. Återstår en sväng i duschen. Sen ska man banne mig vara klar att möta verkligheten utanför Castillots domäner. Kuddarna verkar ha gett upp för denna gång. Precis som Odysseus överlistade jag dom denna gång. Vet att dom redan i morgon kommer att sjunga långa sömngivande hymner för mig igen. God eftermiddag mina vänner!
