Det är gott. Semester. Ligga och läsa morgontidningarna i lugn och ro. Tekniken har ju blivit så bra att man inte behöver kliva upp och skutta i väg till någon brevlåda längre. Surfplattan är helt perfekt till ända målet. Ännu mer mänsklig faktor har plockats bort. Det enda missöde som nu kan inträffa är en server går ner sig. Det har hänt ett par gånger men långt ifrån lika irriterande som om man skulle knata iväg 400 meter till brevlådan och inte hitta någon tidning. Sedan finns det ju olika skalor på den promenaden med. Inget att fördjupa sig i. Här får Ni som eventuellt läser detta tänka till själv. Addera med snöstorm, skitkallt, regnskur osv.
Vi har vår brevlåda placerad i närheten av där Bacchus och hans familj lever. Han har liksom lagt om stil efter sitt Hallå Vin firande. Köpt till en stuga och nu här om dan kom han dragandes med en husvagn. Dessutom har han röjt upp och snyggat till sina domäner ordentligt. Inte utan att man blir imponerad. Hos tre vise män och deras fruar verkar allt vara som vanligt. Dom sitter där och vet bäst. Det har dom liksom alltid gjort och det kommer dom nog att fortsätta med. Träffar man dom en och en så är det inga problem. Men i grupp så är det en lite terrorgrupp. Nästan som i Vyssanlull texten. Den ene han är… Fast med karaktärer som inte bör nämnas här!
Tog även ett snack med anduppfödaren igår. Det är en fruktansvärd mäng änder här nere i tjärn just nu. När han kommer med sin fyrhjuling så förmörkas himlen av änder. När fara hotar där nere så startar larmsystemet kvack kvack kvack! Här om dan så var han där nere och rodde. Fick syn på en smygande räv och störde naturligtvis rävens fina jakt. Resultatet blev en förbannad räv. Den satt där i vasskanten. Morrade och skällde och verkligen talade om vilken skitstövel han var den andlige. Nu på fredag blir dom lovliga för jakt. Bäva månde alla rävar.
Jag och kära frun gjorde en lov ner till badstranden igår. Kan inte begripa varför man inte är där mer. För några år sen så blev det ofta. Vad jag minns av i fjol inte en enda gång. Men igår så blev det då av. Missen var att kära frun fick för sig att hon var tonåring igen och skulle prompt gå barfota. Själv lät jag mig inte övertalas utan på med sandaler. Så hela vägen hörde man aj oj hoajajajajbuff och så vidare. Krävs lite förberedelser och härdade fotsulor om man skall ge sig iväg på endast apostlar hästarna utan extra sulor. Väl framme så lät vi oss svepas in i urkraften. Känna elementets urkraft linda in oss. Kyla ner våra kroppar och samtidigt låta strömmarna gripa tag i oss för att slita med kroppen någonstans. Det är liksom lite lurigt med dessa bakströmmar, virvlar, strömfåra. Nu känner man ju till detta ställe sedan barnsben så man gör inga större manövrar ut på djupt vatten. Ser hela tiden till att man känner botten. På hemvägen kände jag mig tvungen att låna ut mina sandaler till kära frun. Erkänner att det gjorde ont. Varje steg fick planeras. Kollas upp så att foten inte hamnade på något som gjorde ont. Känns i benen idag. Ett nytt ovant sätt att gå på. Spänna okända muskler för att ta just det där klivet som inte skulle göra ont. Ernst den genomtrevlige TV profilen har nog tränat mer på det där. Själv vet jag inte om jag är så intresserad av att gå barfota längre.
Nu sitter man på den lilla altanen. Den som ger skugga på morgonen. Sol på kvällskvisten. Fantastiskt ställe. Altanen på framsidan. Soldäcket har liksom blivit degraderat till nr2. Fast lite senare i höst så blir det nog bra där också. När det var som varmast så brände man fötterna på trallen när man gick ut. Just det! Barfota. Det var då man fick en liten föraning om hur det kunde vara att gå på glödande kol. Letar fortfarande ord till melodier. Barfota visa lär finnas så jag fortsätter mitt sökande.
