Snacka om utarbetad kropp! Sovit i elva timmar. När hände det sist? Tror mig veta att det är den friska luften i kombination med skogsarbete. Liksom skrämma igång varenda liten muskel som finns i kroppen. Som tur är så har detta pågått några år. Så man minns första svängen då man skulle ta ner årets ved! Räknade med att en dag borde det ta. Man hade ju motorsåg. Problemet var att nyss nämnda motorredskap inte var kompatibelt med maskinisten. Efter en timme så var jag så slut så att det saknas ord att beskriva det. Tyckte då att motorsågar var klart överreklamerade och att jobba i skogen en gång i tiden måste ha varit som att skriva under sin egen avrättning. Hörde i min trötthetsdimma den gamla sorten timmermän skratta och utbrista: –Dagens ynkryggar.
Så här några år senare så pallar man hela dagar i geografin. Man har lärt sig hur man slipar kedjor och klingor. Att maskinerna skall göra jobbet och inte maskinisten. Små tekniker som man fått lära sig av de kunniga i bygden. Vad vore man utan dessa personer. Kvar i entimmes fasen? Nästa stora lärdom jag skall suga i mig av är hur man fäller träd som är över tjugo meter höga. Hur man får dom att falla rätt och framför allt hur man bestämmer vart dom skall falla.
I vilket fall som helst så sög nog den slänt ner mot tjärnen mycket kraft ur mig. Gårdagens kvistning och aptering av femton granar modell större satt liksom pricken över i:et! Så efter elva timmars djup heller nästan koma aktiv sömn så känns det riktigt OK igen. Får se om min läromästare kommer under eftermiddagen heller om det får bli vedbacken istället. I vilket fall som helst blir det skogen. Men först in till centralorten för att besikta bilen. Sedan friskluftsintag i huggarkläder.
