Helvete! Efter en natthelg så är man som en urvriden trasa. Den som säger att det har med åldern att göra dissar jag direkt. Liksom samma fenomen som när man spelade som mest. Då tog det tre, fyra dagar till det att man var något så när rätt vänd. Sen var det dags igen. Packa bilen och fe sig iväg. Skillnaden var det att då var man ledig hela veckorna. Nu! Så har man en ledig dag måndag eller tisdag. Förstår liksom inte vad som händer i kroppen. Kan det vara så att melatoninet i kroppen får sig en käftsmäll under nattarbetet. En natt gör ingenting. Två nätter då börjar det kännas. När man sedan skall ställa om sig dag tre till ett tidigare pass så är man som en huvudrollsinnehavare i Night of the living dead. En zombie som på rutin framför en buss i landsvägstrafik. Utöver det skall man vara kassör, expedit, psykolog, socialarbetare, kurator och samtidigt ha ett socialt engagemang och ett leende som får den bäste dansbanssångare att se deprimerad ut.
Dagen som sådan så startade den med kaffe vid niotiden. Jo! Hade ledigt idag. Måndag. Schysst dag om det vore schysst väder. Nu finns det ju inget dåligt väder sägs det. Startade traktorn och den sörja som de senaste dagarna regn åstadkommit var banne mig ingen lek att ta hand om. De dryga fyra hundra metrarna egen väg hade luckrats upp till någon decimeter hög sörja. Så igår när både jag och min fru skulle hem var det spännande. Hon kom lite före mig och fick spåra. Själv åkte jag någon sorts spårvagn. Skillnaden är att mitt fordon har fyrhjulsdrift. Hennes driver på framhjulen. Så det var rodelåkning in. Det blev tre svängar med traktorn för att få bort sörjan. Nu går det hyfsat att köra där. Men fortfarande så luckrats den packade snön upp och man misstänker att det kan bli några svängar till imorgon.
Medans man då brummar runt för att infrastrukturen skall vara en svensk standard här på Castillot. Så tar melatoninet ut sin tribut. Man bär in dagens ved och sedan lite mat och klubban dunkar en i nacken. TV soffan. Hinner inte ens ner till kudden för än man sover. Någonstans cirka en decimeter innan man landar med huvudet så sovar man. Inte någon direkt djupslummer. Mer något halvvaket tillstånd. Rätt vad det är så uppfattar man något intressant på TVn och kollar upp det. I nästa ögonblick så är man sovande igen.
Helgen som sådan innebar en massa saker av skild karaktär. Började när man körde från Bollnäs med ett jämrande vissel ljud, Sedan började bussen att hoppa som en groda i framänden. De sex milen till Ljusdal var ingen bekväm upplevelse. Ett njurbälte stod ganska högt på önskelistan. Resten av natten blev det några ångestladdade svängar till Hudiksvall i snömodd och det som hör till med spinnande hjul i 80 km/timme. Håll hårt i ratten. Lördag natt då. Uppfattade att det dracks tappningar bak i bussen. Resultatet av detta är att det av automatik börjar rinna vätska efter mittgången. Så man stannar bussen. Kliver upp från förarsätet och börjar gå mot själva källan. Isande tystnad och man hör syrsorna. Sedan bryts tystnaden av en röst! –Nu är det något jävelskap på gång! Sedan tystnad igen. Kollar på alla inblandade och säger med en auktoritär trevlig stämma . –Ni verkar ha trevligt. Själv tycker jag inte om att plocka burkar och flaskor ur bussen. Så fortsätt Ni att ha trevligt och ta med Er burkar och flaskor när Ni stiger av. Liksom tagen av stundens alvar så tycker dessa ungdomar att man är en schysst chaufför. Vid genomgång av bussen i Hudiksvall så hittar jag bara en kasse med en fem liters etikettfri dunk. En Sprite och muggar. Innehållet i dunken är borta men jag misstänker Moonshine!
Hemresan den som går under epitetet “Con Air” börjar pirra i maggropen. Hur skall det här bli. 02.05 så börjar man lasta. Den första kommer med en levande krycka. Här blir man skeptisk. Så jag säger åt personen att sitta ned vid dörren så länge. Så där en lagom mängd normalt eller strax över den normen berusning anländer. Man lastar, tar betalt och påkallar vaktens uppmärksamhet. Han pratar lite med snubben som kom stödd på en krycka. Han om för mig och vakten att han minsann är finne och han spyr aldrig. Då måste jag kontra med
–Finsk sisu då! Schysst! Vakten brister ut i skratt och barriären med den finska ej vomerande snubben är bruten. Hemresan går smärtfritt och i Näsviken så gör jag en rutinkontroll i bussen. Hittar en sovande snubbe som jag ruskar på och frågar om han ska av här. Samtidigt så ringer hans mobil. Han för den till örat medans den fortfarande ringer. En resenär påpekar att det kanske går bättre om han svarar i telefonen än att ha den ringande i örat. Frågar en gång till om han skall av i Näsviken. Ett bestämt NEJ kommer ur hans strupe. Två tjejer tycker tydligen att detta var väldigt roligt. Härmar och skrattar. NEJ! Hahaha! Frågar honom vart han skall av. Svaret blir Forsa!!! Jaha! Då har du problem för där har vi redan varit. Talar jag om. Plötsligt tycks han vara klarvaken och utbrister. _Då ska jag av här!
Nu skall jag vårda kroppens melatonin och rehabilitera mig inför kommande prövningar.
