Alla som föddes efter andra världskriget kommer förmodligen att känna igen ett och annat i detta stycke. Blir liksom lite tillbaka blickar på det fantastiska landet Sverige som stod orört som en startklar industrimaskin. Bara att trycka på knappen så skulle hela produktionen vara igång. Huruvida landet kunde stå orört finns det många teorier om. Det ena är att det var ett smart drag av dåvarande regering att låta tysken passera genom landet. Den andra att det fanns en hel del nazisympatisörer i beslutande organ. Vad som är sant och riktigt? Det tänker jag inte orda om. Men ingen rök utan eld som det heter.
Fyrtiotalisterna blev liksom den första generationen som fick växa upp utan att vara i närheten av något krig. Jo! Det kalla kriget förstås. Men det är en helt annan historia. Själv kom man till världen mitt i den stora rockvågen på 50-talet. Presley pesten rasade som mest och whampapelulaloppanboman fick föräldra och far/morföräldrar att sätta i vrångstrupen. Hemma i folkhemmet var det haderianhadera och kära mor som gällde. Allt annat var av ondo. Den som fixat till det svenska folkhemmet sägs vara Per Albin Hansson. Förövrigt den första yrkespolitikern som blev stadsminister. På vartenda Folkets Hus runt om i landet möts man bl.a av honom redan i foajén. Hen styrde skeppet Sverige 32 – 36 och 36 – 46. Under juni – sept 36 så blev en bondeförbundare stadsminister. Axel Pehrsson. I juni 1936 medverkade han, förmodligen mot sin vilja, till att fälla den socialdemokratiska regeringen. Statsminister Hansson drev taktikspel som syftade till att socialdemokratin skulle gå till höstens val i opposition. Så som stödparti till socialdemokraterna gick budet till Bramstorp. Han ledde en bondeförbundsregering med fackmannainslag, där han även var jordbruksminister.
Efter valet ingick bondeförbundet i koalition med socialdemokraterna där Bramstorp fortsatte som jordbruksminister, vilket han också gjorde i samlingsregeringen. Under krigsåren hade han en svår ställning, då bönderna krävde högre priser på sina produkter och häftigt motsatte sig all tvångslagstiftning för livsmedelsproduktionen. I utrikespolitiska frågor gick Bramstorp på statsministerns linje.
Sedan kom han som blev världsunik med 23 år i sträck som regeringschef i ett demokratiskt land. Tage Erlander 46 – 69. Vid hans sida fanns Gunnar Sträng. kanske mest känd för sin roll som finansminister 55 – 76. Två stycken gentlemän som bar fram landet på starka armar. Sträng hade alltid några miljarder extra att fördela. Det var nog förmodligen de sista folkhemspolitikerna. Sedan tog de skolade över.
Sverige var ett framgångsland. Skog och malm var de stora näringarna och allt liksom bara fanns där. Ordet arbetslöshet var inte ens uppfunnet. Skolan luktade krita och svart tavla. Blå stencilerna delades ut och läroböckerna var personliga. Folkhemmet var fortfarande av en standard som i dagens mått känns obegriplig. Utedasset och pottan. Vattenklosett och badkar var liksom ett lyx för överklassen. I en del flerfamiljshus fanns ett gemensamt badkar att boka tid till. Någonstans i byarna och en offentlig tvättstuga där husmödrarna umgicks. Skvallrade och rökte. Lönen under sextiotalet för en normal arbetare låg på strax under 1000 kr/månad. Hyran varierade mellan 60 – 100 kr/mån och en normalfamilj levde ganska gott på en inkomst. Dagis och fritids var inte heller uppfunnet. Industrisamhället knackade på och började ta allt mer av de bondesamhälle Fast fortfarande regerade Jante, Luther och Ågren. Något som alla fick ta med sig från skolgången.
Idag basuneras det ut att skolan måste bli bättre. På sätt och vis har den blivit det. Samtidigt har den blivit sämre också. Vi som gick från ett ABC till ett 1 – 5 betygssystem vet. Nu söker man pantententlösningar. Mig veterligen har ingen lyckats ännu. Tveksam om någon överhuvud taget kommer att lyckas. I vilket fall som helst så är 50 och 60 talet värt att minnas som gyllene år. Landet hade en styrfart mot industrin som kan liknas med en raket uppskjutning.
Avslutar med att citera Dylan!
Tillbaka till startpunkten.!… Jag sänkte en dubbel konjak och försökte komma ihåg hur det var… familjeutflykter med främlingar – vilda tjejer med strumpeband och tjockt läppstift som satt på barstolar och stank svettig fitta… lediga rymdflygare med stora kukar och raggarfrisyrer som var alldeles upphetsade…
Dagens låt “Kommer aldrig mer igen” av Svante Karlsson
