Vomering

Så har man då gjort det! Skrämt skiten ur en vomerande festprisse i 20-års åldern. Med juldagens totala antiklimax med grovsanering av de bakre regionerna av bussen. Sp var alla mina sinnen på helspänn. Likt en buddistisk yoga mästare med utom kroppsupplevelser. Så bevakade jag hela bussen. Alla mina sinnen plus några till var på helspänn. Så i trakterna av Arbrå såg och kände jag att nu är det något på gång. Rattade in bussen på en P-ficka. En sån där tystnad som lägger sig i en Sergio Leone västern infann sig. Resta mig upp ur chaufförsstolen. Promenerade bakåt i bussen som “The lone busdriver” Tittade när på en yngling som såg ut som han skulle vilja dunsta på bussen som en isbit en het sommardag. Det var då jag ställde den fällande frågan med en röst som får  blodet att isa sig.
Vad i helvete var det här bra för då. Har du inte vett att gå fram och säga till så kan man stanna och du får gå ut och vomera fritt i naturen. Ynglingen och hans kamrat anade nu en något förbannad “The lone busdriver” Den skyldige stammade fram <
–Det bara blev så. Hann inte har inte du någon gång…..
Jo! Sa jag det har jag visst. Men inte utan att försökt tagit mig till en plats lämpad för detta. Hur tänker du göra nu då?
- Vad menar du?
- Du får två alternativ. Antingen följer du med och städar bussen eller också gör du det här och nu! Vägrar du detta så vill jag se leg och ha din adress så att det går att skicka en räkning till dig.
- Jo! men jag har ju inte råd med det.
- Finns ett alternativ till då. Jag ringer 112 så får dom ta itu med det hela.
Då kom det jag väntat på. –Vad kan jag städa med?
Grabben fick papper och torkade snyggt och fint upp allt efter sig. Det enda jag behövde göra var en normal städning av bussen vid depån.
Så “The lone busdriver” styrde nöjd sitt fordon mot soluppgången. Stilla tänkandes (Det är så dom skall tas!)