Söndag! Dagen efter att jag ställt mig framför en publik igen! Verkar vara ett hyfsat tempo med en eller två framträdanden per år. Skall man då ta ut gage efter den mängden spelningar så blir det förmodligen ingenting alls spelat. Nu blev det ingen förmögenhet igår heller. Men lite balsam för kropp och själ. Man kan liksom fortfarande. Har nog någon inbyggd on/off knapp som slår till när man ställer sig där i scenbelysningens sken. Häcklar och driver med publiken. Gör det där oväntade och ser små leenden hos nyss nämnda publik. Sedan var det ganska fritt spelrum igår. Allt från visor till psykedeliska versioner av t.ex Jungman Jansson! Jo! Den går att göra ganska skum.
Kårböle då? Ja vad säger man. Har liksom ingen relation alls till den orten. Förmodligen hör den till avdelningen utrotningshotade byar. Mest intressant var samtalet om björnar med en dam som råkat ut för dessa nallar vid ett flertal tillfällen. Mest fascinerat var den om hur hennes hund dragit henne på cykel i uppförsbacke medan hon stod på bromsen. Hunden ivrigt jagandes en björn. Det hela hade slutat med en praktvurpa när hunden vek in framför cykeln och skulle dra efter björnen. En husägare i närheten kom snabbt springandes och hjälpte henne, hunden och cykeln till säkrare ställe. Alla har ju vid det här laget sett klippet på YouTube om björnmötet i Ängratörn. Resulterade även i en vinst som bästa klipp i ett TV program. Så med allt detta i friskt minne så gick bilfärden hemåt i ganska sakta mak. Vem vill ha en sån där nalle som kylarmärke?
