Ännu en dag att lägga till bland gångna semesterdagar. Mest ägnat mig åt att justera diverse saker här på domänen. Dörrar, spisar, elkontakter etc. Även lite underhåll av motorsågskedjor. Grävarn han Eriksson var förbi och tydligen så har han hamnat i en fälla hos Härjedalingen. Så efter lite snack så anländer han med tjugosex tons maskinen nästa onsdag. Innebär att den flexibla människa som man är så planerar man om sin tillvaro. Måste liksom stilla min nyfikenhet med att följa med sonen och lyssna på vad dom håller på med rent musikaliskt. Sedan naturligtvis hitta på något skoj med.
Laddar för fullt inför lördagen. Kändes riktigt bra när vi repade i söndags. Även om startsträckan var i längsta laget. Märks att ringrosten gnagt ganska långt in i märgen på en gammal rock räv. Fast efter några timmar när man liksom hade vant sig att så här låter det. Ja då insåg man att redan som liten kavaj kunde jag rocka. Så det kommer att bjudas på eget alster och en och annan tolkning på lördag.
Tolkningar tycker jag om. Bara ordet i sig bjuder på en massa. Om man gör en tolkning så gör man ju saker på sitt eget sätt. Ingen i hela musikpolisvärlden kan komma och säga att ¨så där går inte den låten. Leende så säger man –Nä! Jag vet. Det var min tolkning av den.
Osökt kommer jag att tänka på ett tillfälle i Sandviken i början på 90-talet. Jag trubaderade och körde Lasse Tennanders enligt min fina tolkning av Walzing Matilda. PÅ svenska då förstås. Dansa Matilda. Jag hade liksom lagt ner en massa möda och ambition och inlevelse. Allt kändes liksom bara så rätt. Spridda applåder efter låten. En man som senare visade sig vara från Australien kom gående mot mig och talade om att “It´s thhe worst version i ever heard of Walzing Matilda. Lite förskräck blev man ju men dialogen fortsatta med att jag rekommenderade honom att köpa plattan med herr Tennander och lyssna på den. Tydligen hade jag gjort ett stort helgerån. Fick senare reda på att just Walzing Matilda blivit tvåa i en omröstning för nationalsånger i Australien. I mångas öron så var det den som skulle ha vunnit. Så det är liksom tur att man bara gjorde en tolkning.
Waltzing Matilda, folkvisa från Australien, betraktad som Australiens inofficiella nationalsång. Sångtexten skrevs av poeten Banjo Paterson 1895 till en melodi som skilde sig något från den senare använda.
Visan handlar om en tillfälligarbetare, en sk. "swagman", som gick från gård till gård för att arbeta. Deras packning kallades "Matilda". Han sitter vid ett vattendrag och kokar vatten, då ett får kommer för att dricka. Mannen tar fåret, men upptäcks av dess ägare och tre poliser. Hellre än att bli arresterad för stölden (ett brott som bestraffades med hängning) dränker sig mannen i vattendraget och han spökar där sedan dess.
