Sommarmorgon! Utanför torpet så doftar det av sommar och det regn som droppade ner över landskapet igår och under natten. Lite så där kvalmigt som om det ligger en urladdning och lurar någon stans bland molnen. Cumulus Nimbus laddar sakta upp för att fylla himla valvet med elektriska fenomen. Vacker att titta på men kan ställa till ordentligt med problem här ute i skogarna. Ingenting som jag tänker djuploda i just nu. Det tar jag nr det kommer. Grundregeln är ur med alla kontakter i väggarna. Regn har något gott med sig. I mitt fall fick jag en behövlig vilodag igår. Känns som det skulle behövas flera av den varan. Nu ligger ju semestern och liksom bara väntar på att slå klorna i mig. Den lockar och pockar hela tiden och vill att jag skall tjuvstarta. Visst det vore trevligt men den som väntar heter det ju.
Semester ja. Vad innebär det. Själv har jag en bild tagen av Ivar Lo´s fotograf Gunnar Lundh 1939. Fotot har fått namnen “Hem från semestern” Det hänger på en väl vald plats och påminner om gångna tider i Svedala. Statarna hade det minsann inget vidare. Men man ser i bilden framtidshopp och att något bättre skall komma. Om det nu har blivit så vet jag inte. Kanske det kommer. Vi har i alla fall mer semester nu än 1939. Motsvarande bild idag skulle förmodligen prydas med charterflyg, husvagn, sommarstuga osv och inte ett par med barnvagn och resväskor.
Semester skall ju vara någon sorts form av rekreation. Statistiskt så fungerar det så här. Första veckan går åt för att varva ner. Kommande två veckor så har ledigheten sin tribut. Fjärde veckan kommer arbetsångesten sakta krypande. Omedvetet så börjar man varva upp igen. Så är man tillbaka och allt är som vanligt igen. Så har man ju alla sysslor hemmavid att ta tag i. Allt liksom komprimerat. Fast det ser jag liksom som en sorts terapi och en försäkran om att framtiden nog kommer att bli bättre och lugnare. Precis som i den nyss nämnda bilden av Gunnar Lundh.
 | Så här med åtta arbetsdagar kvar så känns det som en enorm uppförsbacke som man skall ta sig över. Ungefär som kammen man hade i det militära. Den som man bröt pinnar av. En del hade måttband som de klippte av en cm varje dag fram till muck. Då skulle också framtiden bli bättre heller ljusare. Hur det vart med det är upp till hur man disponerar sitt liv. Det bästa med FaceBook just nu är att gamle vännen den ocoole från Los är tillbaka här och förgyller med sina tankar. |
