Nostalgi på en lagom nivå!

Vaknar upp med en konstig tanke i huvudet. När man var liten parvel i mitten av förra århundradet så var man ofta hos mormor & morfar. Den gamla rör radion med sjörapporten och spraket från vedspisen samt hämtningen av dagens tidning (Norra Västerbotten) var liksom dagliga rutiner. Att just hämtningen av NV skulle bli början till slutet för morfadern viste man inte då. Som den envisa, griniga gamla gubbe han blev så gav han blanka fan i sparken och halkade. Bröt lårbenshalsen och sedan lunginflammation på det. Nu var det inte detta som jag hade i huvudet i morse utan just grinig gammal gubbe! Hur beter sig en sådan i informations samhället.
Bara en så sak som palla äpplen. Vem av dagens kravallknott/tonårsplösar pallar äpplen. Ingen så vitt jag vet utom kanske i någon avkrok bortom internet och tv mottagning.  Media har tagit över. Hur kul var det inte att smyga in till något äppelträd samtidigt som trädägaren mycket väl visste att nu var byns busfrön på gång. Så här med facit i hand så kan man fråga sig vem som hade roligast. Vi grabbar som kom undan med några äpplen eller trädägaren som fick en stunds motion och i bästa fall kunde gripa någon äppelpallar och skrämma honom/henne så där lämpligt. Ett ganska oskyldigt hyss med dagens mått mätt. Motsvarande scenarier idag slutar med kvällstidningsrubriker typ “Sågade ner äppelträd och misshandlade husägare”.
Vad ska man då roa sig med som blivande gubbe? Gnälla över att tidningen är sen. Ingen idé! Internet-tidningen har tagit över. Så det blir att gnälla och svära över att någon server gått ner sig eller att bredbandet är segt. Det lär väl inte heller vara någon större idé att inta någon strategiskt placerad parkbänk och sedan gorma och skrävla om dagens ungdom. Hytta med käppen och utbrista “-Det var bättre förr”.
Nu är det ingen större mening i att ta ut detta i förskott. Den kommun som man återvänt till efter många år i exil i andra kommuner. Den häller man på att lägga ner. I den stora sandlådan som finns sitter alldeles för många utan någon som helst majoritet och auktoritet. Ingen som slår näven i bordet utan bara följer med strömmen som döda fiskar. Om någon försöker så tystas personen ner och försvinner i periferin. Ankdammsapartheid  i kvadrat.
Vart är den framtidstro som gör att man kan bli en lycklig, grinig gammal gubbe med gaggmätare i pannan när det är dags. Liksom sitta ner och berätta någon skröna från den svartvita tiden när inget var farligt. Känt folk rökte Kent och några hade Gått över till Prince. Husmodersfilmerna lockade 60 tals mödrarna till biograferna med varuprover och löften om ett enklare liv. Landet blomstrade. Gunnar Sträng pratade om miljarder! Det gör man idag också fast åt det andra hållet. Dom som rökte Kent och gick över till Prince upptäckte att det inte var så bra för kroppen att röka. Tiderna ändras och att palla äpplen faller i glömska om några generationer.