tisdag 8 januari 2013

Tränings och bantningshysteri

Så här en bit in på det nya året så kan man se och höra sviter av nyårslöften. Vet inte riktigt vad det är som roar mig mest? Syner eller det man hör. Tänk Er själv att se en nyfrälst motionär. Som hittat sina gamla träningskläder någonstans lång inne i förrådet. Tack och lov är den inte av prassel modellen. Alla minns vi med fasa när man avnjöt en skogspromenad på sent 70-tal och plötsligt bröts tystnaden av sssshh sssshh sssshh sssshhh och förbi kom en hurtig glad joggare. Dagens motsvarighet till irritation är stavgångarna med sitt plickplock ljud och dom ser också glada ut. Vad fan är det med dom? Att motionera skall inte vara ett glädje ämne. I alla fall inte i det stadie som de flesta nyårslöftesmotionärerna just nu är. Dom skall banna mig låta som svårt astmasjuka alternativt blåsbälg där dom hösar fram.
Sedan kommer kvällspressen med sina “Så kommer du i baddräkten redan i januari tips” eller “Gå ner 43 kg med den och den metoden”  Lösnummerförsäljningen ökar och svenska folket köper allt med hull och hår.
Ett typiskt exempel på detta är GI. Ett sånt missbrukat begrepp och överskattat uttryck det blivit. OK! Kvällspress och internetsidor säljer och får god besöksstatistik.  Vad alla dessa tips hoppar över är de förberedande månaderna med att avgifta och vänja kroppen med denna kost. Erkänner direkt att jag inte är någon expert på området. Men! Har med viss framgång gjort detta metodiskt. De första tre månaderna var inte kul. Men resultat visade sig ganska fort. Blev god vän med vågen och är det faktiskt fortfarande. Kanske därför att jag gjorde det enligt vad som stod i boken. Just! De tre första månaderna. Jag lovar att det som började komma ur kroppens bakdel skulle kunna få en ko att se lycklig ut. Nu vet ju bara de som sett en koblaja vad jag menar. Men jag misstänker att går man omkring och bär på så mycket gamla avlagringar i kroppen och dessutom övervikt så mår man helt enkelt inte bra. Lukten skall jag definitivt inte gå in på. Förruttnelse är det närmaste jag kan komma.
Sedan har vi de som glad i hågen springer in på ett gym. Löser ett årskort. Köper trendiga trikåer. För att sedan stå framför en spegel och promenera i en gå/spring maskin. Men hallå! Vad är det för fel på långa promenader i naturen och dessutom frisk luft på köpet.
Vill påpeka att jag inte dissar någon som kör igång med att komma i form. All motion är bra. Kombinerar man med “GI” så är det ännu bättre. Men först ska man kanske läsa igenom Michel Montignacs grundbok första delen minst tre gånger. Jag lovar inte att Ni kommer att begripa något men några pusselbitar faller i all fall på plats. Där går han nämligen igenom vad som händer med mat. Hur den förändras vid tillagning och även GI:et. Detta för att man inte skall göra fel utan börja med att vänja kroppen med förändringen. Sakta och metodiskt.
Sensmoral: I smaken medelfylligt, i sammanhanget på gränsen till slankt, lent, med avrundade kanter,. Lång i eftersmaken.

Allt kom av sig!

  Allt kom av sig! I flera dagar har man kunnat promenare och sett hur våren gjort framsteg. Så vaknar man och drar upp persiennen. Ser det ...