Så har man då gjort det igen. Det som jag tyst svor för mig själv att aldrig göra om. Så här 29 år senare så har jag besökt en festival igen. Roskilde 82 lärde mig att det var ingen lek att vistas i festivalmiljöer. Dag ett helt OK. Dag två en lätt doft av urin över området dessutom regn. Dag tre en oerhörd stank av urin och ännu mer regn samt ett genomsurt tält. Det påminner på något sätt om ett rep möte någonstans i norra Sverige fattas bara myggen.
06.30 fredag morgon lastade jag in två förhoppningsfulla tonårsplösar i bilen och styrde kosan mot Göteborg. Valde att köra inlandet och det var banne mig inget dåligt val. Lite trafik, lite fartkameror och schyssta vägar.
Det fenomen som uppstod var att tonårsplösarna började fråga om när vi skulle vara framme, hur långt är det kvar, etc. GPS:en gav svar på båda frågorna och genast så kontrade ena tonåringen med att då missar vi ju ett par band. Sedan började SMS skickandet till kompisar som startat samtidigt i Hudiksvall. Dom låg just då tio mil före oss. Mitt chaufförslugn tröstade tonåringarna med att vi hade tankat, ätit och var nu riktigt på G så att säga.
Nästa matpaus fick bli vid Värmandsporten. Hur i helvete kan en restaurang misslyckas med att göra rödspätta. Jag menar hårt friterad så att man fick böja isär fisken som en mussla och sedan gräva ur det som inte blivit totalt sönder friterat. Sedan pommes frites till. Hallo! Kokt potatis till fisk. Basta! Kommer Ni till Värmlandsporten så beställ inte rödspätta ta Kebab istället den var OK sa sonen.
SMS:andet med polarna fortlöpte och banne mig helt plötsligt låg vi före. Chaufförsjaget nickade och sa –Hade jag inte rätt!
Väl framme visade det sig att team Hudiksvall kört vilse och jag tackade GPS:en för väl visad väg.
Sedan var det liksom bara att ta sig in på området och visa campingbiljett, festivalbiljett och få armbindlar fastnitade vid handlederna. Upp med tält och in på området för att lyssna. I min fantasi trodde jag att detta var ett gitarr VM. Men inte! Här handlade det om trummor och bas och någon sångare som gjorde sitt bästa för att förstöra sin stämband. Inte ens det värsta målbrotts svänget kommer i närheten av detta. Lägg dessutom till en eller två bandmedlemmar som slänger så in åt helvete med huvudet att dom borde ha minst dubbla olycksfallsförsäkringar. De var liksom de första intrycken. Så var det då dags att fixa kontanter. Automat finns på området. Vad ser mina ögon? UR FUNKTION! Naturligtvis! Jaga runt och prata med personal, vakter och poliser. I väg med bilen och en runda i Götet. Hittade både en affär och en bankomat som räddade kvällen. Så var det liksom min tur att leka rockstjärna och brumma förbi köer med båda handlederna i vindrutan. Man kommer långt med rätt armband!
Sova i tält är inget för oss som kommit ur puberteten måste jag säga. Att kliva ur sängen hemma går ju liksom av sig själv. Jag menar Newton har ju ordnat det hela. Luft på benen, sväng ut, låt benen falla och resten av kroppen hänger med. Busenkelt. Prova det i ett tält! Allt funkar skitbra till sista momentet. Där blir det fel. KLONK! En decimeter madrass och sedan tar det stopp för hälarna. Likt en sköldpadda på rygg ligger man där och liksom kommer ingen vart. Försöker få på sig skorna liggande med sendrag i båda benen som resultat. Likt en skada daggmask kryper man ur tältet och låter som en religiös tungo talare och en hel camping samt camping vakter tittar på vad man gör. I den situationen så skall man resa sig upp, se glad och morgonpigg ut samt vinka och säga godmorgon. Lägg därtill att blåsan är ganska sprängfylld och urinoarer samt bajamajor ligger på andra sidan campingen. Då förstår man bekvämligheten med sängen och toaletten hemma.
Ytterligare ett dygn senare är det dags för hemresan. Väl förberedd typ mat, choklad, frukt och dryck finns i bilen. Tonåringar på plats i tid. För en gångs skull! In i bilen ösregn och en massa blöt packning samt två testosteron stinna tonåringar som inte har duschat på ett par dygn. Tänkte inte så mycket på det för en runt Skara då den ena stärkte på sig och mumlade något om skivsignering i sömnen. Det var då jag kom att tänka på brända köttbullar med någon sorts ostsås. Att komma hem var helt underbart. En erfarenhet rikare är man besök aldrig en festival utan minst en husbil och den bekvämlighet den bjuder på. Har spelat själv på några festivaler och bott förhållandevis bra. Så spela hellre på en festival en besök den!
