Har förstått att det är sådana här resor som berikar mitt liv. Först slita häcken av sig. Hand jaga en halv lastbil med virke för att sedan upptäcka att trucken inte vill starta. Vad göra? Alla har inte en Bengtsson att tillgå men jag har. För en gång i världshistorien så har han tid också. När trucken sedan startar och bara vill gå så inser jag att egentligen så borde jag nog åka och köpa en trisslott. Hade Bengtsson varit en kvinna så vet det fan vad jag hade gjort. Såg framför mig att bära en stuga á 30 kvadrat för hand 100 meter fram och tillbaka i oändlighet. Hemska tanke! Nu gick allt på en kvart cirka.
Väl hemma så möts man av ett åskmoln till fru som undrar om man glömt att man har telefon. Väl förstårligt men mannen är lite enkelspårig!
I säng och en stunds sömn så är det dags att sätta sig i lastbilen, parkera sin fru bredvid ta sikte mot Ammarnäs. Jo! Ni läste inte fel. Attan långt är det. Men tog det säkra före det osäkra och E4:an mot Umeå. Bara det blev en tung resa. Stannade och sussade några gånger efter vägen. Mot Lycksele och dieseltankning sedan mot Gubbträsk. Hmmm! Det är där man hamnar förr eller senare. Fast träsket är väl då ett servicehus. Vet inte vad som känns bäst. Hur som helst så låter Gubbträsk som ett trevlig ställe att leva klart på!! Hehe!
Sorsele! Värdens sämsta Kebabtallrik. Hur i helvete kan man misslyckas med en sån. OK! Fjorton fjortisar som praktikanter med noll koll och serveringsvana. Äckligt var det i alla fall fast gick i än då. Hungriga hälsingar på väg.
Sista biten mellan Sorsele och Ammarnäs var och är en oförglömlig resa liknande den med en diligens med vint hjul och berusad chaffis på en puckelpist. Ajajajajajaj.
Väl framme så avlöpte urlastningen smärtfritt. Med trött fru och en väldigt trött jag så återstod bara lite genomgång, en tallrik mat och en stunds sömn.
Samma jävla skump tillbaka till Sorsele fast nu utan last. Gamla R45 har dessutom blivit Europaväg nu! Undrar hur det gick till. Standarden är inte det samma på E4 som på E 45.
Fick en väldigt stor insikt hur i helvete mycket vi åkt som duo/band i detta land. Har liksom spelat i var ända liten håla som det finns en pub i. Inte undra på att man känt sig sliten mellan varven. Sensmoralen i denna historia är att man skall stå stadigt förankrad och låta var sak ha sin tid. I går på turné medmusik. Idag medstugor. Fast man vet inte i vilken skepnad man dyker upp nästa gång.
Sverige är förbannat vackert!!
