Träffade en god vän på bussen efter en av mina visiter i Glada Hudik som det kallas i folkmun. Han är liksom jag en musiker som älskat och älskar våra inköpta alster. Diskussionen kröp in på vinylskivor det vill säga gamla hedlige 33,3 varvare med ett omslag som ganska ofta gick att vika ut. En massa information fanns skrivet på omslaget. Man fick liksom en relation till den artist som man lyssnade på. Vem har inte haft Doors, Dylan, Neil Young, Lundell, Magnell och en massa andra hemma på besök, man liksom lärde känna musikern, personen som lät i högtalarna via omslaget.
Kanske låter jag lite gammaldags nu! Men det finns en känsla som dagens internetnedladdandemusikälskare missar. Relationen till artisten. Att ladda ned musik är lika som att ladda ned bilder ett lagbrott även om det oftast ses mellan fingrarna på sådant. Jag förstår att man i dagens samhälle inte kan springa iväg och köpa musik som vi gjorde på 70-80 talet. Visligen så finns det många som liksom jag köper plikttroget sina favvo artister så fort dom släpper något nytt. Det sista jag läste var att musik nu ska man släppa album på chipp som passar i mobilen!! HALLÅ! En telefon ringer man på ett album lyssnar man på i lugn och ro, hittar alla nyanser och njuter i sin lya. Inte springa runt som en troende torped och lyssna i mobilen. Länge leve samlarna som förstår konvolutet och den äkta skivans värde.
Motorvägen
Motorvägen är till för de som söker lyckan
Ensam i diket och använder jag mitt sinne
Lämmeltåget kan alltid stödja sig på kryckan
Medans kuratorerna visar vägen med en pinne
Formarna stöper produkter som skall harva
Se upp mattan flyger rör sig under foten
Jag kan inte annat än att se på och garva
När tusenbröderna försöker fylla kvoten
Långsamt inser jag det känns bra där jag står
Diket är bättre än den utstakade vägen
Sargad kämpar man i motvindens fotspår
Piskad ratad bortslängd oövervinnligt trägen
Lyssna och kolla era gamla vinylskivor. Det är liksom balsam för själen!!!
