Vet inte riktigt vad som hänt. Befinner mig i någon sort terapeutisk trauma. Spelningen på Svanbacken ruskade liv i min hjärna. Helt plötslig så kommer jag ihåg saker som för länge sedan borde var totalt bortglömda. Samtidigt mellan renoveringar och allmän röra så infinner sig någon sorts skapar glädje. Bara att tacka och ta emot. Dagens back flash är Funäsdalen och en bisarr människa som satt där redan vid sound check.
Första frågan var. –Spelar ni här ikväll? Artigt svarar vi, - Ja det gör vi. Bisarr kontrar med ett kort. – Synd! Ni förstör min kväll. Han undrade sedan om vi kunde Humlans Flykt av
Nikolaj Rimskij-Korsakov? Det kunde vi ju naturligtvis inte. Varvid personen ifråga sa synd en gång till och lämnade oss mitt i vårt sound check. Intresserade som vi var vart så beslöt vi att leta upp Herr Bisarr.
Vi hittade honom på uteserveringen med hela arsenalen . Whisky, Kaffe en öl och en vad vi trodde god bok samt en ficklampa modell den som lyser några hundratal meter.
Några trevande frågor och isen var bruten. Det visad sig att det var en riktigt trevlig person, lärare till yrket. Han bjöd på öl och en whiskey och diskussionen om boken tog fart. Det visade sig att vad han läste var en bok om golf! Inte för att han syssla med golf utan bara en fix idé om att et verkade vara en intressant sport.
Vaknade otrevligt tidigt imorse med Mr Bisarr i huvudet. Undrar om jag börjar längta ut igen på vägarna. Alla dessa mil. Alla dessa krögare. Vart tog Ni vägen?
Det spritter och sprätter ord i min skalle. Undrar om det är dags igen. Födsel värkar! Ja! Fast utav skapande slag. Kanske jag kommit in i stimmet igen vem vet, vem vet.
