onsdag 2 juli 2008

Svanbacken

Helgen som var spelade jag på Svanbacken. Lite nostalgi infann sig. Någon gång 77. Ja! Du läste rätt. Så spelade jag där. Då i dansbandet Olas. Svanbacken hade ett annat namn då nämligen Dellenborg. Så medans jag satt och spelade så kom minnen susande genom luften. Hur vi som unga gröna musiker blev transporterade av Åke & Olas pappa Rune mer känd som "Pesak" i en gammal Ford Taunus med släp. Hur vi glada i hågen ställde upp vad som med dagens mott måste varit en ganska blygsam utrustning. Pa en varsin förstärkare och trummor. Pa,t var nog inte av någon högre kvalitet heller.
Nåväl! Vi hade i alla fall införskaffat 100 watts lampor röda för det visuella. En av dessa monterade vi in i baskaggen. Snyggt serru!!
På håll såg det hela mycket trevligt ut. Så vi körde i gång kvällens dans. Nämnas i sammanhanget är att Dellenborg då ägdes av DHR och att handikappen kunde vara av skilda slag. Under kvällen så stod jag och sjung "Söker du en hjärtevän kom till mig, kom till mig" då en av de i publiken sittandes i rullstol plötsligt började stortjuta framför mig och hans vårdare "det kallades så då" kommer rusande och transporterar honom ut från lokalen.
Framåt 12 slaget så börjar konstiga ljud göra sitt inträde i musiken. Så jag och Ola och Micke vänder oss om och ser en bekymrad Åke vars bastrums skinn sakta har börjat smälta av värmen från en röd 100 watts spottlite. Vi tog paus plockade bort lampan och lät trumskinnet återfå sin nästan normala spänst.
Allt det där rann genom mitt huvud medans jag satt och underhöll en sittande publik som botaniserade i en grillbuffé.

Tack Svanbacken för alla minnen som passerade under kvällen. Det är faktiskt över 30 år sen detta hände.

Allt kom av sig!

  Allt kom av sig! I flera dagar har man kunnat promenare och sett hur våren gjort framsteg. Så vaknar man och drar upp persiennen. Ser det ...